Tiodans

Latindanser

Samba kommer från Brasilien, där den spelar en viktig roll som karnevalsmusik eftersom den är en ”cansion”, det vill säga en sångdans som kan förekomma i både långsamma och snabba tempon. Samban har utvecklats ur den brasilianska dansen ”batuque” och introducerades som sällskapsdans i New York i slutet av 1930-talet. Samban nådde Europa via USA efter andra världskriget och blev snabbt populär, framför allt genom filmen ”Tico-Tico”.

Cha-Cha-Cha är en sällskapsdans med latinamerikanskt ursprung och är en utveckling eller rättare sagt en monotonisering (med bl a långsammare tempo) av mambon och det som inom latinamerikansk populärmusik benämns ”bolero ritmico”. Cha-Cha-Chan kom från Cuba via USA till Europa, där den blev populär i mitten av 1950-talet. Cha-Cha-Chan är den mest discobetonade tävlingsdansen.

Rumba är en afrokubansk dans, som uppstod i stadsmiljö, och rytmen är med sina betoningsförskjutningar starkt påverkad av de svartas musik. På 1910-talet kom rumban till USA:s östkust och i förenklad form har Rumban blivit en populär sällskapsdans. I Europa blev Rumban populär omkring 1930. Rumban medförde en del nyheter, t ex så kunde man nu stå en bit ifrån varandra. Detta var början till det fria dansandet, som sedan dess har utvecklats i olika former. P g a det lugna tempot är Rumban ansedd vara den mest ”romantiska” dansen inom tävlingsdansen.

Paso doble, vilket betyder dubbelsteg, är en marschartad dans, som härstammar från Spanien och Latinamerika där den marschartade musiken ofta förekom vid tjurfäktningar. Dansen ska föreställa kampen mellan matadoren (kavaljeren) med den röda manteln (damen) och tjuren. Paso doble var populär omkring 1920.

Jive är det europeiska uttrycket för den amerikanska dansen ”Lindy-Hop”, som har uppkallats efter den amerikanska flygaren Charles Lindbergh. Namnet Jive uppkom när England överhopades av amerikanska soldater vid det andra världskrigets utbrott. Dessa soldater kallades för ”the GI´s” och bland dem fanns åtskilliga som kallades Johnny. Eftersom de dansade så bra fick de smeknamnet ”GI´s Johnnys”, som senare blev Jive. Jive blev sent en sportdans, först omkring år 1960 blev Jive godkänd som dans i tävlingssammanhang. Jiven är Tiodansens motsvarighet till Bugg och Rock´n´ Roll, men några kast förekommer inte i Jiven eftersom de är förbjudna.

Standarddanser

Modern vals – valsen (Waltz = vrida runt) som har sitt ursprung från en österrikisk folkdans, kom från Tyskland under första hälften av 1800-talet och är den första runddansen, det vill säga kavaljeren för damen genom att lägga ena armen om hennes liv. Ur Bostonvalsen, som är en amerikansk långsam Vals, utvecklades en modernare variant av Vals med utpräglat långsamt tempo i glidande stil med modifierande steg, som fick namnet ”English Waltz”.

Tango är en argentinsk sällskapsdans från andra hälften av 1800-talet och som introducerades i Europa omkring 1910 i ett lugnare tempo. Ursprunget är osäkert, men Tangon är troligen en afroamerikansk musiktyp förd till Argentina av svarta från Mellanamerika. Tangon utvecklades till en populär dans i trånga barer bland de fattiga, kriminella och prostituerade i Buenos Aires. Den dansades huvudsakligen av män, som för att briljera gjorde stegen alltmer invecklade på det trånga utrymmet. Tangon spred sig snabbt och i Europa blev Tangon populär i danssalongerna efter valsens storhetstid, men den betraktades också som osedlig och förbjöds på vissa håll. Sitt stora genombrott fick Tangon genom filmer med bl a skådespelaren Rudolph Valentino som sedan dess har blivit kallad ”dansernas konung”.

Wienervals är en variant av Vals, som behärskade den dansande världen under 1800-talets andra hälft och särskilt i Wien (därav namnet Wienervals). Genom kompositörerna Josef Lanner, Johan Strauss d ä och i synnerhet genom Johan Strauss d y har Wienervalsen blivit odödlig och fått en klassisk form, som den alltid kommer att leva vidare med, t ex som Wienervalsen ”An der schönen blauen Donau”.

Slowfox är en långsammare variant av den amerikanska pardansen foxtrot, rävtramp, som lanserades i USA omkring 1912 och i Europa under första världskriget, 1914-1918. Foxtroten ansågs imitera rävens försiktiga och tveksamma steg därav namnet. Slowfoxen är karaktäriserad av långa flytande steg. Eftersom musiken går långsamt fordras kontrollerade rörelser och perfekt balans för att ge dansen ett ”stillsamt” utseende. Många anser därför att Slowfoxen är den svåraste Standarddansen.

Quickstep kommer ursprungligen ifrån jazzkvarteren i New York. Där kallades dansen ”Go as you please” och blev mycket snabbt populär p g a sina enkla rytmiska steg. Därifrån utvecklades tävlingsdansen Quickstep, som går i snabb takt med många turer och är mycket konditionskrävande.